beyrouth

Då var jag officiellt en student på Uppsala Universitet.

Igår åkte jag ner till Uppsala, en tågfärd på ca 53 min. Jag sov hos en kille som var en datorintresserad kille som inte var så intresserad av att jag var där. Men se där, jag läste nästan ut min bok, det var ju inte helt förspilld tid.

Två minuter innan uppropet skulle börja imorse skyndade jag in i salen. Svettig och med stressen lysande i ögonen mötte jag mina nya klasskamraters ansikten. Ja, de såg ju inte så muntra ut.

Jag slog mig ner och torkade lättad svetten från pannan och suckade.

Efter informationen var det dags för "mingel". Åh nej, muttrade jag tyst i mitt huvud. Jag hatar mingel. Mingel är löjligt, dumt och pretentiöst och alla låter tillgjorda. Jag med.

Så. Nu har jag alltså tre år framför mig på detta Uppsala universitet framför mig. Har lite blandade känslor inför det. Jag är ju inte den där grupptypen med den "rätta andan" om man säger så. Herregud, vad alla är jobbiga, brukar jag mest tänka.

Hemlös är jag dessutom. I Uppsala i alla fall. Jag kommer den närmaste tiden att flytta runt dit jag får sovplats helt enkelt. Nästa vecka flyttar jag temporärt in hos en tjej från Singapore. Hon har erbjudit mig en bäddsoffa hos sig och jag får sova hos denna fantastiskt vänliga tjej så länge jag behöver tills jag hittar något annat. Efter det hoppas jag på en annan temporär lösning, nämligen som katt- och lägenhetsvakt i 16 dagar åt ett polskt par bosatta i Uppis. Ska träffa tjejen någon gång snart och prata om det.

Jag tror jag struntar i nollningen. Vad är den bra för ändå? Dessutom orkar jag inte sätta mig på ett dumt tåg med vilket det kostar allt för mycket att åka.

Jag kan lära känna folk en annan gång. Det är väl bara att gå på nationen och supa sig redlös som alla andra gör ändå. Det passar mig bättre. Det var länge sedan jag hade en rejäl fylla så ja, varför inte?