beyrouth

Jag saknar dig. Du är jättesöt. Jag vill krama dig, pussa dig, vara med dig.

Vad händer?

Så, le francais kommer hit i februari. Det är bestämt i alla fall. Sjukt trevligt ska det bli, han tar med sig vodka, vin och ost. Vad mer kan man begära?

Igår hade jag en sådan underbar dag. Det var som julafton fast bättre. Hela familjen packade sig in i bilen och åkte till Borlänge för att träffa min storebror. Mycket trevligt bara det förstås. Sedan åkte vi alla till Röda Korsets second hand-butik där och jag hittade 3 jättefina kjolar med hög midja för 60 kr allihop (åh jag hoppas att modet med hög midja aldrig går ur tiden, annars får jag helt enkelt vara omodern och det bryr jag mig faktiskt inte om i fall jag ska vara ärlig). Inte bara det, utan även en fin blus i indiskt tema för typ 30 kr och en gul morgonrock av märket Victoria's Secret som till och med var oanvänd med lappen kvar för ca 20 kr.

Härnäst var det en annan stad, en annan affär. Det blev två fina kuddöverdrag, ett påslakanset i något rosa 60-talsmönster, en keramikform, ett par fina skor, ett par vandringskängor (ja, jag lovade mig själv en gång i Atlasbergen i Marocko att jag aldrig någonsin mer skulle vandra men man vet ju aldrig - sedan dess har jag brutit det löftet till mig själv två gånger), en hatt, en topp och en klänning.

Sist i second hand-butiksturnén denna dag ledde mig till ytterligare några fina fynd. En underbar blus för 35 kr och ett par gammaldags underbyxor med spets och hög midja. Det gillas starkt.

Föreställ dig den här dialogen på engelska varav den manliga parten talar med fransk brytning.

B: - Påminn mig igen om var jag spydde någonstans? (angående den där kvällen i Marseille då hon drack alldeles för mycket)
Han: - Minns du verkligen inte?
B: - Nja, inte allt.
Han: - Haha, du spydde på lakanet och på tapeten i mitt rum.
B: - Åh nej... Förlåt!
Han: Haha, ingen fara. Jag torkade ju upp det. And the French kiss was awesome.

French kiss? Den detaljen hade hon definitivt glömt.

Så. Vad har hänt? Jo, jag är singel. Det blev så. Nu har det gått några veckor sedan dess och saknaden efter en annan människa gör sig påmind. När jag ser par som kysser varandra, på tv, på perrongen, på gatan. Jag vill med, tänker jag, rynkar pannan och tittar bort. varför måste man stå och visa upp sin kärlek och hur lycklig man är inför andra som kanske inte är lika lyckliga? Fast de är inte lyckliga heller säkert, de håller bara ihop med varandra för att de vill ha någon att hålla om när det är kallt och ensamt eller så vågar de inte göra slut för att de inte vill vara ensam, eller personen kanske är för bra i sängen för att man ska vilja ge upp det bra sexet. Eller något sådant. Så det är säkert inte heller lyckliga. Det vill jag tänka i alla fall.

Ah men... ensamt det blev.

Tillbaka efter en visit hos honom. Jag åkte dit med insikten om att vi skulle ses för förmodligen sista gången och att jag praktiskt taget bara skulle hämta mina grejer, vi skulle ha göra-slut-sex och sedan skulle jag åka tillbaka till Sverige, gråta lite och det var det liksom.

Men nej.

Det handlar ju om oss liksom! Det tar bara inte slut, hur mycket vi ibland båda önskar det. Det gör en galen, förbannad och förtvivlad. Efter många fantastiska timmar i sängen kunde vi inte gå igenom med det. Så det slutade med tårar som sved i ögonen på flygplatsen när jag vänt mig om för sista gången och inte visste när jag skulle se honom igen.

Munsår!!! NEJ. Fuck. Usch. Jävlar. Skit också.

En vecka kvar till tentan och jag är inte så lite osäker. Fan egentligen borde jag bara skita i detta och åka långt härifrån, flytta in ett ett kollektiv och måla och dricka vin hela dagarna och ligga med en massa spännande människor.

Men nej. Nu är jag en duktigt student och jag har en pojkvän som jag dessutom älskar. När jag sa  till honom att jag hade munsår sa han åt mig att inte komma dit. Tack.

Blir till att tentaplugga och vårda munsåret nu då.

Sitter och lyssnar på Paper Planes av M.I.A. och saknar Mumbai något så fruktansvärt. Fy vad kul vi hade där. Några helt sjuka, roliga, knäppa, galna dagar. Skulle så gärna vilja åka tillbaka dit och uppleva allt det där igen. Missförstånd, herrvagnen på pendeltåget mellan Vile Parle och Victoria station, tågbråk med indier. Jag får en varm, kittlande känsla i magen när jag tänker tillbaka på det.

Jag vill sitta på ett tåg mellan Kochi och Goa igen och titta ut på lanskapet och korna och barnen som leker på fälten. Jag vill le och skratta med dig och prata om allt fantastiskt runt omkring oss och vilket liv vi lever. Jag vill möta nyfikna ögon som jag är lika nyfiken på.

Biljetten är bokad och betald, jag åker till Amsterdam igen den 1:a oktober. Innan dess flyttar jag temporärt in hos en tjej på mitt program som jag ska dela en etta med fram tills dess. Vilket liv!

Det ska bli så lugnt och skönt att bara kliva in i mitt studentrum den 1:a november och tänka att det här är MITT rum. Jag har till och med plockat ihop en liten hög med grejer som jag ska ha med mig. Än så länge ryms allt i en fruktkorg.

Italienaren kommer på måndag verkar det som och min singaporianska rumskompis har sagt att han får sova hos oss. Awesome.

Nu väntar jag på vykort från Nordkap.

Då blev det så att jag flyttar till Flogsta den 1:a november. Fram tills dess då? Jaaadduuu, det var lite knepigare. Skulle ju egentligen varit kattvakt de två sista veckorna i september vilket ahde gjort saken bra mycket lättare men det blev ju inte så. Ikväll åker jag till Uppsala i alla fall och ska bo hos Daphne i några dagar innan jag bestämmer mig om jag vill hyra ett av rummen i hennes lägenhet, vilket egentligen ligger en bra bit över min budget. Dåligt läge.

Hade varit skönt med den första november nu...

Vaknade upp bakis idag och förvånades över att jag ens tvättat bort sminket när jag kom hem på natten. kastade av mig täcket men ångrade mig när jag kände hur kallt det var. Då tog jag på mig täcket igen och slumrade i fyrtio minuter till.

Gårkvällen var trevlig. Festen var okej, inget spektakulärt men trevligt. Var trevligt att faktiskt dricka med folk istället för att känna sig konstig och dricka med en av sina bästa vänner som är gravid i femte månaden och därför är nykter. På krogen sprang jag in i en killkompis som jag hängde med resten av kvällen. Annat sällskap var mitt ex som var där med sin nya tjej. Ja, det kändes konstigt. Inte bara konstigt utan väldigt konstigt. Visst, det som hände var rätt, att det tog slut mellan oss. Det gjorde ju faktiskt det av en anledning även om hela processen var grymt utdragen och tog ca ett år. Men där satt de i alla fall och såg så där riktigt lyckliga ut med varandra medan jag är många många mil från min kille vilket suger.

Nåja. Annars var det bra.

Det är fasligt kallt. Jag förstår inte varför min kära moder envisas med att vi ska sitta på altanen och fika fast det inte ens är 13 grader varmt ute.

Nu har jag gått och blivit "intellektuell" igen. Häromdagen funderade jag faktiskt på att skaffa mig ett par glasögon med svarta, tjocka bågar till och med.

Just nu läser jag "The Elephant's Journey" av José Saramago, som var en present av min pojkvän. Vinnaren av år 1998:s Nobelprispris i litteratur Saramago kom från Portugal, var hårdnackad kommunist och gick bort i juni i år. Efter att ha läsa 74 sidor ur denna bok kan jag sluta mig till att han måste ha varit en riktigt originell typ.

Jag gillar boken. Den är udda, i både sättet han skriver och på viset den är upplagd.

Nu blir det strax fika.


Inte helt osökt kommer jag då in på detta:

"Fica" är ett italienskt ord som betyder "fitta"

Det blir nog en Toshiba. Ska köpa en bärbar dator nu lagom tills jag lämnar denna opålitliga, surrande stationära här hemma.

HP är ju känt och ska vara bra men deras kundservice är ju som på toalettnivå, har jag hört. Asus och Toshiba ska vara bra och även erbjuda bra service till sina kunder om något går fel. Jag menar jag känner ju inte för att sitta och vänta på en trasig dator i en månad bara för att HP inte kan ta fingrarna ur arslet och skicka nya delar till datorn, till exempel ett svenskt tangentbord eftersom att tecknen på tangenterna har suddats ut efter två månader (en kompis var med om detta). Då måste jag säga att Toshiba verkar bättre.

Tack kära pojkvän för denna information.

Nej jag känner inte alls för att åka ner till Uppsala imorgon och gå på "Välkomstprogram för recentiorer". Vad är det som är så kul med att gå omkring coh känna sig ny med en massa folk man inte känner och inte ha någon att prata med? Jag gillar det inte i alla fall. Känns bara som i tonåren. Antar att saker och ting aldrig förändras.

Varför kan man inte bara fåvara lite negativ ibland? Utan att känna sig helt malplacerad och som att man inte får prata om det för det ger dåliga vibbar och negativ atmosfär. Känner man sig negativ ska man genast rycka upp sig och vara glad och positiv och se ljust på saken.

Nej, jag är faktiskt skitsur och så är det. Dessutom så sålde den där dumma tjejen jag skulle köpt en av mina böcker ur kurslitteraturen den till en annan! Vad fan?! Jag förtjänar att vara sur.

Oh, mama
I wanna go surfing
Oh, mama
I don't care about nothing




Fyyyy vilken bra låt.

Fick just en inbjudan till min käre vän Paolos tält i september. Han har nyligen lämnat Göteborg där han jobbade som gatumusikant för att lifta upp till Nordkap i Norge. På vägen ner genom Sverige igen tänkte han passera Uppsala och spendera sin sista natt där innan han åker tillbaka till Italien.

Hans förhoppning var att sova hos mig då men eftersom att han visste att så kanske inte skulle vara fallet bjöd han även in mig att sova i hans tält. Det var väl för gulligt! Så ett datum i september uppbokat för tältsovning då kanske.

Då var jag officiellt en student på Uppsala Universitet.

Igår åkte jag ner till Uppsala, en tågfärd på ca 53 min. Jag sov hos en kille som var en datorintresserad kille som inte var så intresserad av att jag var där. Men se där, jag läste nästan ut min bok, det var ju inte helt förspilld tid.

Två minuter innan uppropet skulle börja imorse skyndade jag in i salen. Svettig och med stressen lysande i ögonen mötte jag mina nya klasskamraters ansikten. Ja, de såg ju inte så muntra ut.

Jag slog mig ner och torkade lättad svetten från pannan och suckade.

Efter informationen var det dags för "mingel". Åh nej, muttrade jag tyst i mitt huvud. Jag hatar mingel. Mingel är löjligt, dumt och pretentiöst och alla låter tillgjorda. Jag med.

Så. Nu har jag alltså tre år framför mig på detta Uppsala universitet framför mig. Har lite blandade känslor inför det. Jag är ju inte den där grupptypen med den "rätta andan" om man säger så. Herregud, vad alla är jobbiga, brukar jag mest tänka.

Hemlös är jag dessutom. I Uppsala i alla fall. Jag kommer den närmaste tiden att flytta runt dit jag får sovplats helt enkelt. Nästa vecka flyttar jag temporärt in hos en tjej från Singapore. Hon har erbjudit mig en bäddsoffa hos sig och jag får sova hos denna fantastiskt vänliga tjej så länge jag behöver tills jag hittar något annat. Efter det hoppas jag på en annan temporär lösning, nämligen som katt- och lägenhetsvakt i 16 dagar åt ett polskt par bosatta i Uppis. Ska träffa tjejen någon gång snart och prata om det.

Jag tror jag struntar i nollningen. Vad är den bra för ändå? Dessutom orkar jag inte sätta mig på ett dumt tåg med vilket det kostar allt för mycket att åka.

Jag kan lära känna folk en annan gång. Det är väl bara att gå på nationen och supa sig redlös som alla andra gör ändå. Det passar mig bättre. Det var länge sedan jag hade en rejäl fylla så ja, varför inte?

Fortfarande ingen framgång med boendet i Uppsala. Om man inte räknar med att jag har någonstans att bo på tisdag. Woho. Efter tisdagen är jag hemlös och tvingas fara hem igen till på fredag.

Idag gjorde jag världens kap när jag hittade ett jättesnyggt tyg som det nog ska bli ett par shorts med hög midja. Det bästa av allt var att pappa betalade. Nog hade jag kunnat punga ut med 40 kr men är man en fattig student med en snäll pappa är det ju bra.

Någon som har ett rum, golv, garderob, badkar, vad som helst i Uppsala att hyra ut?